Som före detta mellanstadielärare är det med sorg och chock jag bevittnar den svenska skolans förfall. Klasserna blir större, resurserna mindre, motivationen lägre, lärarna färre och disciplinen sämre. Något som å andra sidan ökar är elevinflytandet. Ett sammanträffande? Knappast.
Samhället
KRÖNIKA
Den stora, feta björntjänsten
I dagens samhälle prioriteras barnens tyckande högt. De små ska vara med och bestämma, allt från vad som ska ätas till vad som ska göras och sedan ett årtionde tillbaka: hur deras skolgång ska se ut. Detta är i min mening både absurt och osjyst. Hur ska ett barn, vars synapser inte sammankopplat ännu, vara med och påverka sin skolgång på ett konstruktivt sätt? Varenda barn du frågar vill givetvis ha ”mera rast”. Rimligt, om man inte förstår att skoldagarna då hade behövt bli längre för att kompensera, vilket man inte gör om man saknar konsekvenstänk, som barn i regel gör. Men varför då ge barnet valmöjligheten överhuvudtaget? Att överlämna beslut till barn som bäst lämpas en vuxen är i min mening ingenting annat än att göra barnet en stor, fet björntjänst.
Men vari ligger problemet? Vi kan ju knappast beskylla barnen. Nej, detta problematiska maktskifte börjar givetvis hos oss vuxna. I min lärarroll stötte jag ofta på föräldrar som inte vågade ta konflikter med sina barn av rädsla att bli osams. Viljan att förbli polare med sitt barn översteg utövandet av grundläggande auktoritet. Det skickar givetvis signalen att barn och vårdnadshavare är likställda med samma förmågor och förutsättningar, vilket givetvis är helt osant.
Barnen har således inte tagit makten från oss, vi har givit den till dem.
